Att bo på internat

Att bo på internat

Att bo över på skolan har varit ett kriterium för att få gå kursen. Vi har haft ett undantag av personliga skäl, men efter tre terminer började även den deltagaren att sova på skolan. Vi hade i pilotkursen både deltagare som bodde över och som åkte hem på kvällarna. Det visade sig bli svåra val för deltagarna om de hade t.ex. tvättid och vi skulle göra något på kursen en onsdagkväll. I utvärderingarna framkommer att internat är en framgångfaktor för kursen och som till stor del bidragit till den personliga utvecklingen hos deltagarna.

Inför kursen informerades med en film om vad det skulle innebära att gå kursen. Där beskrev vi även de logement där deltagarna skulle bo. En film som många stödpersoner har uppskattat och haft stöd av, när de skulle förklara vad ett deltagande i kursen skulle innebära. Vid Lära känna-träffen gjorde vi flera upptäckter. Någon deltagare klarade inte att bo med andra, utan behövde ett eget rum. Det var inte tydligt för någon innan hon kom till skolan, utan syntes på hennes kroppspråk när det var dags att gå och lägga sig. Ett eget rum fick ordnas fram. Att sova i våningssäng fungerade inte heller bra i vår grupp, så första natten fick vi lägga några madrasser på golvet och lösa det till nästa gång.

Mediciner

Flera deltagare hade epilepsi. Då behövdes det personal både i tjej- och killrummet nattetid. Vi hade också en hel del kontakt med stödperson och hjälpmedelscentral när det gällde installation av ett bärbart EP-larm under kursträffarna. Vi fick frågor om ansvar för medicinering, delegering mm inför kursstart. Vi förde diskussioner med medicinskt ansvarig sköterska (MAS) i kommunen och försökte höra med andra folkhögskolor. Det framkom att hjälp med mediciner räknades som handräckning vid egenvård. Skolstödpersonerna upprättade en pärm där de sammanställt medicinschema, rutiner vid ep-anfall, specialkost mm. Pärmen uppdaterades kontinuerligt under kursen och förvarades i en ryggsäck som vi alltid hade med oss. Eftersom det fanns sekretessbelagd information i pärmen förvarades den inlåst mellan kurstillfällena. Ryggsäcken fylldes efterhand med det som vi upptäckte att vi hade behov av som plåster, Alvedon, febertermometer, bindor, lindor, Samarin mm.

Egen nyckel

Att ge samtliga deltagare en egen nyckel har varit en viktig markering för självständighet och förtroende. Ibland har någon glömt att återlämna sin nyckel och någon nyckel har försvunnit en kort period. För att underlätta hanteringen upprättades ett bildschema. Schemat kryssas i både när man får sin nyckel och när den lämnas tillbaka.

Packlista

För många av kursens deltagare var det en ny erfarenhet att bo borta utan att ha sin familj eller sin personal med sig. Packlistor har tillverkats av stödpersonerna utifrån varje deltagares individuella behov. Det ingick som en uppgift i stödpersonskursen. Det har varit svårt för deltagaren när något viktigt fattats. Ibland har personal eller anhöriga fått komma till skolan. Vi har också sett många exempel på när deltagare lånar ut och hjälper varandra. Flera deltagare har stolt visat sina nya resväskor, sin nya väckarklocka, något nytt plagg de fått eller köpt för att ha på kursen. Något som aldrig glömdes var deltagarnas datorer, laddare, mobiltelefoner eller USB-minnen. För någon deltagare blev det problem när mobilen inte var laddad med pengar och han ville ringa hem. Istället för att fråga om han kunde få låna en telefon blev han orolig. Men till slut kunde vi lista ut vad som var problemet och han kunde låna våra telefoner.